Idag känner jag att det är bra och lovande för framtiden.

Har inte tidigare tänkt att det är dåligt men att allt verkat så ovisst.

Det är det fortfarande, visserligen.

Men idag träffade jag psykologen, inte träffat på en månad nu cirka.

Och med hennes stöd gör det att jag känner mig ännu säkrare!

Kan väl få börja med att säga att jag mår bra.

Jag äter ingen som helst medicin och klarar mig fint, ingen ångest/tryck mot bröstet längre.

Ångesten jag hade var nog mycket för jobbet och att behöva vara tillbaka på Bring.

Sen är jag väl inte alltid på mitt bästa humör, men det är jag väl inte ensam om här i världen?

Jag kan påpeka min frustration över barnen och att de är jobbiga,

och att jag i min tur blir arg och till slut less på att jämt gå runt och bråka med trotsiga barn.

Men tillvaron skulle vara så mycket lättre om jag bara vore, nöjd, och tillfredsställd? Kanske.

Det klassiska typ att "är mamma glad är barnen glada, lycklig mamma, lyckliga barn".

För allt jag gör speglar ju av sig till dom, givetvis.

Och bara sist jag skrev ville jag göra en påminnelse till mig själv att ta det lugnt! Men det är svårt!

Så jo, jag vill jobba. Jag vill verkligen det!

Det som behövs nu då för att jag själv ska kunna gå vidare,

det är som jag och psykologen konstaterade, en RIKTIG undersökning,

få mina knän röngtade, OCH påpeka att jag känner mig feldiagnotiserad.

Skulle mina knän trots allt, visa sig inte vara någonting med, så kan jag leva med Fibromyalgi.

Trots att det aldrig då går att bota, men jag kan åtminstone acceptera det.

Men jag har flera gånger sagt att jag verkligen INTE kan acceptera att det somatoformt!

Jag mår inte dåligt i min själ. Fan inte mer än någon annan iaf!

Och jag har verkligen inte vart med om nått traumatiskt.

Min psykolog förstår mig fullkomligt, och säger att hon ser en "stark ung tjej".

Och hon blir arg för min skull, då hon fattar vad jag behövt vart med om.

Å just det som gjorde mig så nedslagen en gång, ja det är givetvis behandlingen från alla läkarna.

Att man söker vård utan någon större resultat!

"Ta alvedon, ta alvedon!", när man försöker stärka på och säga att det inte hjälpte,

då vifta man bara bort det. Jag har träffat flera olika som alla inte kommit fram till nånting.

"Vissa har bara värk". Vafan är du så jävla motiverad som läkare att du bara nöjer dig med det själv!?!?!?

Press och stress inför jobbet i våras.

Känslan att ingen tog mig på allvar, det är DET som gjorde mig ledsen, nedstämd, få ångest...

Att dom sen har rätt att sätta en diagnos som handlar om att jag mår dåligt inom mig,

vilket gör att jag spänner mig och det påverkar min kropp, och så pågår det i en ond cirkel.

Nej. Det är fel.

Jag har antagligen aldrig mått så dåligt som jag gjort detta år.

Både kroppsligt och mentalt. Men det är deras fel.

Jag vill ha en RIKTIG diagnos!

Det är alltså det här vi har pratat om idag på vårt möte...

Det slutade med att vi gick till sköterskan som har hand om bokningar.

Så nu ska hon prata med min läkare och säga vad det är jag vill, alltså bli röntgad bland annat.

Och nu ska det ordnas helt enkelt!
Och inte bara det, min psykolog ska innan dess tala med läkaren och tillföra hennes uppfattning om mig.

Vilket jag vet bara är bra!
För hon har förstått mycket väl varför jag blivit arg, och frustrerad, och ledsen.

Med tanke på hur ingen någonsin riktigt lyssnat och "haft tid" för mig.

Och när de ber mig göra både det ena och det andra som bara får en att känna sig handdikappad.

Det vart ju kanske inte bättre nu utav att handläggaren igår ringde och frågade om jag var redo.

För som hon la fram det "för om du inte är det så behöver du avboka tid, för det är många som vill ha tiden".

Då sa psykologen "som om du inte är särskillt viktig?".

Precis............

Jag sa det att det bör bli någon undersökning innan mötet den 12/11.

Det är ju trots allt en månad kvar till det.

Men sålänge får jag bara köra på som vanligt som jag har gjort. =)

Imorse hann jag prata med mamma på telefon också,

där man fick lite pepp-talk som är att "Det alltid blir bra till slut, det kan ta tid, men det blir bra!" :D <3

Så var det med det!!

Nu ska jag susa över och hämta barn på dagis. :)))

Trevlig helg!