Idag har jag tillåtit mig själv att vara sjuk.

Och med det menar jag förkyld. Förskräckligt snorig/nysig/irriterad i halsen.

Började redan för en vecka sen med halsen, sen vart jag hes som fasen, men nu vart allt värre igen!

Synd att man inte blir bra på en dag bara,

för nu har jag knappt gjort något även fall det kliat i fingrarna för de finns alltid något man borde göra.

Rastlösa jag men inte idag. =)

Halstabletter och nässpray och druckit ingefäraté med honung i.

Imorrn ska jag till smärt-rehab igen så försöker piggna på!

Meningen att det ska vara bassängträning bland annat på schemat, men det får jag nog skippa.

Vill vara med på allt så gått det går nu när jag har chansen!

Men nu får jag nog ta och lyssna på min kropp.

Lär mig nu på alla träffar hur man ska lyssna och hantera och allt som hör där till, MKT som händer,

och allt gör allt till en förändring.

Känns bra och lovande. Men förstås omrörande.

Får tillägna ett inlägg mer djupare in på vad man pratar om och gör.

Men nu ska jag snörvla vidare och ta en huvudvärkstablett. >_<

Utvärdering utav första dagen på denna rehab-grupp som pågår fram till 5 maj. =)

Att för det första ställa klockan och gå upp ovanligt tidigt!

Har resten av dagen vart trött och lättretlig. ;/

Meeen att till Nyköping jag for och personalen presenterade sig och sa agenda och schema, lite sånt.

Så vart det rundvisning till alla de olika rum som vi ska va i, och till lilla köket vi får tillgång till.

Under fikapausen lärde man känna resten av tjejerna också, de va just bara women!

Och jag var yngst i skaran. :P

En till hade som jag myofasciellt smärtsyndrom. Andra hade fibromyalgi.

Andra hade något som var alltså att man hade sne ryggrad om jag fatta rätt?

Och att ju mer man prata ju mer sades det "men gud vad skönt att höra, då är jag inte ensam, samma sak här!"

Osv. Haha. Jag satt mest tyst och just småfnissa, just att det är rätt komiskt.

Man har verkligen känt sig ensam men nu hamnar man i en grupp där ALLA känner igen sig!

Och att alla vill gärna ha sin röst hörd över hur man känner egentligen,

när jag väl öppna min käft så vart man snabbt avbruten för att nån annan egentligen fortsatte sin mening. =)

Nej men att för att utvärdera dagen så jao, det gäller ju att komma igång,

nu har man ju sett stället och träffa folket,

nu vill man bara komma igång "på riktigt" så att man även känner det kroppsligt/mentalt att det ger nånting!

Jag ser positivt på det iaf, har gjort och gör fortfarande.

Jag har bestämt mig att smärtan INTE ska få kontrollera mitt liv som den fått göra så länge!

Ett jävlaranamma nu helt enkelt!!!!!!!!!!!!!

;)

För övrigt kom jag hem till mina sjuka små snutte-bullar. <3

Gloria fick feber igår eftermiddag som hållt i sig. :(

Och nu var det Elis tur att bli prickikorv (vattkoppor), så denna vecka är nog Elis hemma hela tiden.

På onsdag är det planeringsdag på dagis så de är dom lediga,

då får 'farmor' hoppa in och passa barnen som hon gjorde idag, så jag får åka till Nyköping igen.

Sen hoppas jag att till torsdagen att Gloria kan få gå till dagis, att febern inte hållt i sig så länge.

Vi får se.

Ta-ta!