Direktlänk till inlägg 13 mars 2013
Vet inte ens vart jag ska börja? Vad som är värst.
Det faktum att dagens läkarbesök inte gav ett skit, har fortfarande ingen diagnos.
Läkaren jag träffar nu ska ändå ha cred, för hon har gjort mer än någon annan hittills gjort.
I måndags tog hon blodprover, och idag tog hon tester.
Bland annat känna på de 18 punkterna, (se länk där det står om det Kriterier, 2).
Jag hade 14...
Men att hon var inte övertygad om att det var Fibromyalgi.
Varför sa hon inte mer än att patienter med det har oftast sömnproblem, och det har inte jag.
Om det var det hon haka upp sig på så var det det värsta jag hört!
Svårt att somna kan jag ha, och har lätt att vakna när tex Magnus går upp på mornarna.
Men en 2 barnsförälder med båda barn under 3 år är jääävligt slitigt,
alltid full rulle så när dagen är slut och jag kan somna, är det så konstigt då? Utmattad!
Och ett symptom över huvud taget är ju att man är trött,
och det är jag, gäspar mig igenom dagen, fast man får ta tag i vardagen och alla måsten.
Ja, vi får väl se vad som händer om 1 månad.
Antar att jag ska tillbaks dit då, eftersom jag är sjukskriven en månad framåt.
Visserligen bara 50% vilket leder till det nästa som kanske känns värst!
Hela vintern terroriserat vårdcentralen för att försäkra mig om att jag är sjukskriven,
för att slippa jobba och få en remiss och en diagnos.
Men nu har jag vart sjukskriven i en månad så från nu kan dom inte göra det mer än halvtid.
Så det känns piss!
Jag kan förstå läkarna som vet hur jävliga Försäkringskassan är, med deras stränga riktlinjer.
Men jag var fan ute i god tid, och det är ingen annans fel än läkarna som inte hunnit med att ställa en diagnos!
Var där första gången för 3 år som för ledvärk. Tog prover.
Nu har jag vart där sen i oktober och träffat 5 läkare och en sjukgymnast.
Blaha blaha, imorgon bitti ringer klockan 5:30 för första gången på 2½ år.
Det är inte det att jag inte vill jobba, för det vill jag,
om jag kunde det så är det klart som fan att jag skulle!
Men känner ju att det är helt fel jobb, som är såpass ansträngande fysiskt.
Orkar inte cykla, orkar inte sitta i bil i för många timmar.
Orkar inte ens stå upp i för lång tid, för att vila min kropp bäst gör jag det i liggläge.
Vill inte vara på ett jobb som jag inte orkar med,
så att jag kommer hem trött och sur, låter det gå ut över familjen, och må dåligt psykiskt också.
Skulle hellre vilja ha ett lugnt jobb.
Smärtan lär jag aldrig kunna undkomma, men att kunna ta min kraft och lägga på sånt jag tycker om.
Så jag orkar med att göra saker, inte minst för mina barn!
Mår man bra i själen så smittar det av sig. Och som det är så är jag anställd på fel plats.
Vet inte hur detta ska sluta.
Kan ju till viss del vara bra att komma tillbaka, se hur det känns och fungerar.
Hade ju iaf inte så mycket till val denna gång, så nu är det såhär.
Efter att ha vart helt insnöad på en tanke och bara en, hela vintern, så har denna dag tagit kraft från huvet!
Tänka om och tänka om...
Ne fy... fan...
Over
and
out.
Att inte uppdatera dagligen gör att de gånger man gör det blir det MASSOR att skriva av på samma gång! Men att göra det dagligen skulle nog bara tråka ut isf. Idag har jag jobbat efter att ha haft påskledighet, så förra veckan jobbade jag bara ti...
Idag har jag tillåtit mig själv att vara sjuk. Och med det menar jag förkyld. Förskräckligt snorig/nysig/irriterad i halsen. Började redan för en vecka sen med halsen, sen vart jag hes som fasen, men nu vart allt värre igen! Synd att man inte b...