Hej.

Gårdagen gick bra. För att försöka kortfatta det hela.

Arbetsförmedlingen kunde inte komma till mötet, vilket alla tyckte var olyckligt.

Snabbt konstatera man ju att jag borde få påbörja arbetsträning och få bort mig från Bring,

vilket gjorde att det var ännu mer olyckligt att dom inte var på plats då så något bestämdes.

De verkar ha fullt upp så ett nytt möte med dom och Försäkringskassan ska ordnas,

min handläggare, hon gissade väl på att det inte kan bli av först i augusti.

Sen sa hon att jag får väl återgå till att vara sjukskriven 50% fram tills då.

Då satte jag hjärtat i halsgropen, frågade rakt ut "alltså behöva fortsätta jobba kvar?!",

sa att det inte var förhoppningen efter idag, och min läkare sa detsamma.

Sen fortsatte jag och sa mer eller mindre allt jag ville ha sagt,

typ allt som jag skrev om i föregående inlägg,

och efter det var det inte så mycket snack än att jag vart sjukskriven 100% till den sista augusti.

Så det kändes skönt!

Även fall man vart lite frustrerad att arbetsförmedlingen inte var på plats.

Då uppmuntrade å andra sidan min handläggare (försäkringskassan)

att jag kunde ta till vara på sommaren nu på att rehabilitera mig själv, vila och träna.

Det höll jag med om då.

Men idag måste jag säga att det känns mindre bra om det.

Trot eller ej med allt detta skit men jag vill verkligen jobba!

Jag vill göra något! Vill inte bara sitta hemma och typ dö långsamt!

Och jag frågade min läkare efter att ha sagt att det vart sån fokus på att få bort mig från jobbet,

hur man går vidare med min utredning om vad det är jag egentligen lider utav.

Det lät på honom som att, ptja, "vissa har bara värk".

Eller nej. Han kanske inte lät så men ändå så verkar det inte som han tänkt göra något.

Men jag skulle må mycket bättre av att ha en riktig diagnos.

Har dom gjort tillräckligt för mig? Nej jag kan inte känna det.

Har själv suttit och diagnosiserat mig själv.

Det står Fibromyalgi på mitt papper till F-kassan, men ändå har jag ingen diagnos.

"Vissa har bara värk"...

Jag ska SJÄLVKLART njuta i sommar!

Och vara glad över att slippa Bring!

Och förbereda mig på hösten och vad jag kan tänkas kunna jobba med osv.

Men redan imorgon ringer dom upp mig från vc då jag ringt idag,

så ska jag säga det att jag inte känner mig nöjd med min "diagnos".

Det måste finnas mer att göra, helt enkelt.

Så är det!

:)

Efter allt så hämtade vi hem Kiwi också. :D

Dags för en bilduppdatering snart tror jag!

Jahapp!

Med en man som är ute och slirar, och jag nyss lagt två trötta barn till sängs,

så är frågan... Vad ska man göra?

Behöver äta för att jag inte gjort det än. Så bara för att vill jag göra en kladdkaka.

Sådär fira mig själv i förskott för att det är mors dag imorgon. ;)

Inte så mycket att fira imorgon, med en bakis man och två barn som bråkar lika mycket som dom gosar? :p

Höhö. Ne. Vad ska man göra.

Jo man satte sig här på en gång.

Pustar ut innan jag tar mig till köket, om jag nu kommer att göra det, ser illa ut än så länge?!

Idag var vi på marknad istället för igår, så drog vi på stans loppis också. :)

Igår åkte jag till ett ställe som har loppis åt en,

man lämnar in grejer i en vecka och behöver inte stå o sälja själv, mot en kostnad förstås.

Med tanke på alla loppisfynd man gör så behöver man fan göra sig av med lite grejer också!

Så det ska jag roa mig med att prissätta alla grejerna.

Men det skiter jag i ikväll. Spenderar väl resten av dagen här i soffan, skööönt.

Hejpa!   

Idag och igår har jag vart hemma och vabbat.

Dagis trodde Gloria hade ögoninflammation, och kanske svinkoppor pga ett utslag vid mungipan.

Sen om det verkligen vart allt detta känns osäkert, eftersom det inte vart så illa enligt mig.

Dagen innan det var jag hemma själv pga megajävlasatansVÄRK.

Så det vart sån dålig tajming, att inte själv kunna vara "sjuk".

Den dagen låg jag bara och gjorde inget annat än vilade/sov. :/

Nu dessa två dagar när jag vart hemma med barn har jag bara krypit på väggarna.

Totalt rastlös och typ storstädade huset igår (som jag egentligen inte orkar), hmm.

Det är som det är. Tänker inte försöka granska mig själv om varför jag gör som jag gör.

MEN, känner väl av lite press,

för det är på onsdag som kommer nu som det är avstämningsmöte.

Jag tvivlar inte på att det kommer att gå dåligt.

För jag tror min chef vill ha mig ifrån jobbet lika mycket som jag själv vill därifrån.

Det har vart det första att göra, att få mig därifrån.

Sen komma på vad för jobb som kan göra mig gott.

Men jag känner bara att, fan, komma igång med min "utredning", vafan lider jag av?!

Det känns jättefrustrerande.

Har haft så ont i armarna sista två veckor, så jag har inte ens kunnat rida.

Och min fingrar. Handleder.

Och som vanligt, sitter jag för länge känner jag i ländryggen och knänen.

Står jag för länge får jag ont i hela ryggen.

Sitter jag eller står och tittar neråt (sitta och klippa, sitta vid datorn,

stå och diska, stå och laga mat) då känner jag det i nacken.

AhHAHAAAAAAAAAAGGGGGGGGGGG.

På onsdag smäller det!

Jag känner nog press helt i onödan, men kanske är så att jag inte vet vad som väntar.

Domen kanske kommer att jag inte kan jobba alls, med tanke på hur jävla handikappad jag är.

Vi får väl se?!

Tänkt skriva om detta i flera dagar men man sitter sällan vid datorn längre. :)

Mest mobilen som man surfar på.

Senast jag bloggade visade jag upp våran otroligt vackra KISSEMISS! <3

Det vart kärlek vid första ögonkastet.

Vi hade ju egentligen tingat en annan katt, men så länkade mamma den här annonsen till mig,

och skrev "synd att ni bokat en annan för annars vore ju detta något",

och hon visste ju verkligen vad jag gillade.

Min spontana reaktion var att ringa på en gång, det vart så helt enkelt!

Sen att den bodde här utanför stan så man kunde åka och hälsa på henne. :)

Känner mig fräck mot Dylan, som jag fick avboka sen.

Lagom som Gloria hade lärt sig att katten heter Dylan, typiskt. :P

Men nu vart det såhär. Och nu får hon lära sig ett nytt namn, Kiwi. :)

Ägarna ringer upp mig på onsdag, sådär lagom efter mötet eller nångång, iiih.

Så bestämmer vi om vi ska hämta henne på torsdagen eller vänta till lördagen.

Hon har för sig att hon är född 11 mars, så då är hon alltså 11-12 veckor.

Pappan är 100% maine coon och mamman är 50% maine coon. <3

Nu tyckte nog Elis att jag suttit här för länge,

för nu attackerar han mig här med en massa pussar! :D

Han är en lika stor snackpåse som syrran! Imorse sa han "frukosten" på sitt egna lilla vis.

Så har han sagt "tack, glass, golvet" vad jag kommer på nu.

Så har han fått en gosedjurshund som gör allt annat än låter "voff", mera "ARRGGHH". :P

Ska in till stan sen och möta Magnus som slutar tidigt idag.

Marknad i stan, så jag tar med mig mina "sjuklingar" och åker karusell. :)

Laddar upp lite bilder sen från mobilen!

Glömt att visa att Elis just fått sitt livs första hårklipp.

O Glora var så avundsjuk så jag klippte luggen på henne, syns knappt nån skillnad hehe.

Och så ville hon också ta kort. Väldigt avis, det är dom båda två på varann.

Men så älskar dom ju att leka med varann också, och mysa. <3

Hallå!

Idag är jag hemma med en liten man som hade feber imorse. 

Syrran fick åka till dagis ändå, och jag slapp för den delen att åka till jobbet idag.

Får se hur morgondagen ser ut.

Men nu tänkte jag blogga ikapp lite eftersom det var ett tag sen. :)

Förra veckan var vi till bvc för 2½ årskontroll med Gloria, T V Å och ett H A L V Å R !!!

Sinnessjukt att hon är så stor, att tiden gått så fort,

att man vart förälder i 2½ år, kan inte sluta upprepa det haha, galet!

Det som är mer sjukt att tänka på är att i den ålder Elis är i nu,

ja så gammal var Gloria när Elis föddes! Han är ju liksom min lilla bebis nu, fortfarande!

Trots att han är 1 år och 3 månader!

Gloria fick lov att bli stor väldigt snabbt, fast när man ser det nu var ju hon inte alls stor just då.

Men jämfört med honom vart hon ju förstås det. Otroligt.

Hon är ju iaf världens bästa syster, och Elis är ju en liten stjärna i sig som bara utvecklas mer och mer!

Märks att dom älskar att ha varandra också. :) <3

Nästa vecka vid valborg ska farmor komma och vara barnvakt åt dom,

för då drar jag och Magnus och gänget på kryssning. :)

Var inte till förns nån dag sen som jag kom på att jag jobbade då visserligen.

Hur man kan glömma bort det liksom. Men det var väl snarare något jag ville förtränga.

Men jobbar nu fortfarande halvtid, så slutar klockan elva,

och när vi ska på kryssning går bussen 5 över 12, så det är lugnt att jag hinner. :)

Halvtidssjukskriven nu till och med 19/5.

Var till läkare förrförra fredagen, 6 läkaren jag träffar denna vinter,

OCH, nu har jag äntligen träffat världens bästa läkare i mina ögon!

Jag kunde verkligen pusta ut av lättnad, och när jag kom hem kunde jag inte sluta känna mig just lättad.

Han hade skrivit ut min journal på papper,

och istället för att fråga mig om mina problem så hade han uppenbarligen LÄST,

vilket alla andra inte verkar ha gjort.

Så han förklarade bara hur allt skulle gå till väga nu, att han skulle ordna ett avstämningsmöte.

Där han min läkare, min chef, min handläggare på Fkassan, och en från Arbetsförmedlingen pratar om hur det ska bli för mig.

Min chef har redan innan fyllt i ett formulär som jag skickade till min handläggare, där hon försäkrar om att dom ändrat arbetsuppgifter för mig, och att det fortfarande inte fungerar.

Så det är ju lovande allting!

Vet inte när tiden är än, väntar ivrigt på att brevet ska dimpa ner i brevlådan.

Men som läkaren sa så ska det absolut ha skett innan sjukskrivningen går ut för denna gång.

Och efter att mötet ha vart, så kommer jag aldrig mer att behöva jobba som brevbärare.

Så jävla skönt att höra! :D

Lite hopp i det hela! Underbart!

Så nu gör vi allt för att dagarna ska gå, och det gör det ju verkligen oavsett.

:)

Nu ska vi ta och ha fruktstund här i huset. Ciao!