Idag var jag ute o red. :)
Det är det roligaste som finns att göra! Stallet är min fristad!
Hur löjligt det än må låta.
Men där trivs jag bra.
Å Majha är min bästa vän. :)

Fler bilder följer på mina älskade skruttungar! <3
Idag kom ena fröken fram o bad om ursäkt, över hur hon reagerat sist.
Förra veckan sa jag ju både det ena o det andra till dom om hur jag kände.
Men nu är allt bra o allt lugnt!
Får riktigt bra stöd därifrån och det känns skönt. :)

Sätter punkt här så det får förbli ett positivt inlägg!
Min berg o dalbana till liv fortsätter o jag får ladda upp ett ordentligt inlägg snart.
Så det slipper bli så flummigt.
Sova sött nu!!
Natt.
Ps. Go mustasch-kampen!!

Faktiskt vart en bra dag idag.

Började dagen med en sovmorgon, underbart!

Även fall det betyder att jag fick kliva ur sängen 4 ggr runt halv sex tiden,

så fick jag iaf sova vidare och vaknade inte föräns klockan åtta. :)

Då med Gloria brevid mig i sängen, som höll på och bökade tidigare, så hon fick lägga sig vid mig.

Jag har vart hemma tis, ons och tors med mitt livs första VAB. ;)

I måndags strax innan jag slutade jobbet så ringde dom från dagis och sa att Elis var magsjuk.

Väldigt dålig i magen vid blöjbyte.

Och då hade han ändå vart dålig i helgen, han kräktes i lördags (över hela mig och soffan!!).

Men hela söndagen var bra, så vi tänkte inte mer på det.

Men men, han mådde lite halvdåligt i tisdags med, och vart seg nu med mat och trötthet.

Tar väl ett tag att återhämta sig, men vi övriga har klarat oss. :)

Och Elis har verkligen vart astuff! Som verkat ganska oberörd ändå,

och även när han kräktes så sa han inte ett smack.

Minns ju när Gloria var mag/kräksjuk första gången i sitt liv, hon var ju totaldeppig.

Nej men nu har jag iaf vart hemma med dom båda resten av veckan som var,

slapp jag jobba också och även fall dom kunde vart tillbaka till dagis redan igår så fick det vara. :)

Har ju haft det minst sagt tufft med allt som gått emot.

Men igår gick jag på mitt första möte med psykologen,

och även fall det kanske inte hände så mycket eftersom det var en första gång så vet jag ju att detta är asbra, att få komma och prata helt enkelt, att det i det långa loppet kommer bli kanon! :)

Då hade jag barnens farmor över som barnpass.

Och efteråt hade jag en planerad tid på dagis för uppföljningssamtal om Elis och hans inskolning.

Då var det två dagisfröknar med och vi pratade på,

och efter förra veckan när det vart extremt mycket skit där så visste dom att jag ville prata om mycket mer.

Och det var givande! Jag fick berätta hur jag känt mig och att det inte var ok.

Så fick dom höra hela min historia om hur mina vardagar ser ut, och blabla.

Det var nog bra för dom att höra allt, och att jag även kunde öppna mig såpass som jag egentligen inte gjort gentemot dom.

Dom fick förståelse och sa att det var självklart att dom skulle lägga fram detta till rektorn.

Så den där extra timmen jag bråkat över har jag fått nu, för dom insåg hur viktig den är för mig.

Så dom ringde idag och meddelade det, att på tisdag får dom vara på dagis till klockan tre. :)

Det var till och med så dom frågade om det räckte eller om jag ville ha dom till fyra.

Men tror att det blir alldeles lagom. Känns toppen helt enkelt!

Nu är det mer upp till mig att ta tag i vardagen igen.

Mycket ligger i andras händer, det är inte jag som kan ställa en diagnos.

Det är inte jag som kan ta beslut som Försäkringskassan gör.

Men jag får gaska upp mig och göra min vardag till det bästa som är möjligt.

Och redan på tisdag så är alternativet att åka till stallet, eller gymmet, eller dra och sola.

Har tänkt dra till solarium kanske 1 gång i veckan, för att få en grund inför sommaren.

Och rå om mig själv, få lite värme på min kalla klena kropp höhö. :P

Komma igång med allt igen, framförallt ridningen förstås,

det som gör mig lycklig som jag tycker är kul, ja då blir mitt liv mer uppåt också.

Visst för det ont att rida, får ont i knänen då. ;/

Men det gör ont vad jag än gör, så måste lägga fram det mer till alla jag pratar med.

Gör ont när jag jobbar. Men det gör ont bara av att vakna upp en morgon efter en lång natts sömn.

Värken kommer jag aldrig ifrån?! Men får göra min tillvaro lyckligare helt enkelt. :)

Positiv idag! HÄR kom mitt positiva inlägg!

Efterlängtat. <3

Nu är det en lång helg som väntar framför oss.

Imorgon drar vi till Eskilstuna för en dag på travbanan, träffa släkt och ha det trevligt. :)

Vet en som kommer uppskatta dagen, inte bara jag som är hästtokig i familjen. ;)

Försökt få Gloria med på banan, och har hört med byns ridskola om hon är för liten eller inte för o rida.

Gloria brukar springa omkring och gnägga!

MEN, Elis älskar käpphästarna vi har här hemma, att han även tar vilken pinne som helst och rider på. xD

Sötgöte. <3

Glad påsk på er!

Önska att jag kunde ha något roligt att skriva om.

Dock är det dåligt med det just nu.

Min kropp tar död på mig! Har ont i rygg, axlar, armbågar, knän, fötter, och huvet som grädde på moset!

Jag är trött. Men jag sover dåligt.

Jag har en massa blåmärken så jag ser ut som en smurf (också ett symptom på Fibromyalgi).

Varför vet inte läkarna om att jag har det när jag själv förstår att det är det?

Har ingen ork till att gymma (sjukgympa). :(

Vill hellre ha tid till ridning, men det har jag inte heller tid med längre.

Det tycker jag är så jävla synd, för jag trivdes riktigt bra med att få komma ut till stallet!

Såfort jag får en ensam stund över så dagdrömmer jag om mitt eget stall.

Drömmer mig bort, till mina största drömmar.

Bort från verkligheten.

Jag hoppas att detta är botten, för nu vill jag bara att allt ska bli bättre och gå åt rätt håll!

Fått en handläggare på Försäkringskassan, så jag får hoppas på att det är en vettig människa.

Och så har jag sökt om att ha längre dagistid.

Fick skriva ett brev för att övertyga rektorn om varför jag behöver det.

Tycker det är konstigt att man ens behöver göra det? Men aja.

Skrev ner min bedrövliga tillvaro på ett A4, KUL. (Märk ironin).

Så nu får vi se...

Nästa gång jag skriver så satsar vi på ett glatt inlägg!

Tjao.

Vet inte ens vart jag ska börja? Vad som är värst.

Det faktum att dagens läkarbesök inte gav ett skit, har fortfarande ingen diagnos.

Läkaren jag träffar nu ska ändå ha cred, för hon har gjort mer än någon annan hittills gjort.

I måndags tog hon blodprover, och idag tog hon tester.

Bland annat känna på de 18 punkterna, (se länk där det står om det Kriterier, 2).

Jag hade 14...

Men att hon var inte övertygad om att det var Fibromyalgi.

Varför sa hon inte mer än att patienter med det har oftast sömnproblem, och det har inte jag.

Om det var det hon haka upp sig på så var det det värsta jag hört!

Svårt att somna kan jag ha, och har lätt att vakna när tex Magnus går upp på mornarna.

Men en 2 barnsförälder med båda barn under 3 år är jääävligt slitigt,

alltid full rulle så när dagen är slut och jag kan somna, är det så konstigt då? Utmattad!

Och ett symptom över huvud taget är ju att man är trött,

och det är jag, gäspar mig igenom dagen, fast man får ta tag i vardagen och alla måsten.

Ja, vi får väl se vad som händer om 1 månad.

Antar att jag ska tillbaks dit då, eftersom jag är sjukskriven en månad framåt.

Visserligen bara 50% vilket leder till det nästa som kanske känns värst!

Hela vintern terroriserat vårdcentralen för att försäkra mig om att jag är sjukskriven,

för att slippa jobba och få en remiss och en diagnos.

Men nu har jag vart sjukskriven i en månad så från nu kan dom inte göra det mer än halvtid.

Så det känns piss!

Jag kan förstå läkarna som vet hur jävliga Försäkringskassan är, med deras stränga riktlinjer.

Men jag var fan ute i god tid, och det är ingen annans fel än läkarna som inte hunnit med att ställa en diagnos!

Var där första gången för 3 år som för ledvärk. Tog prover.

Nu har jag vart där sen i oktober och träffat 5 läkare och en sjukgymnast.

Blaha blaha, imorgon bitti ringer klockan 5:30 för första gången på 2½ år.

Det är inte det att jag inte vill jobba, för det vill jag,

om jag kunde det så är det klart som fan att jag skulle!

Men känner ju att det är helt fel jobb, som är såpass ansträngande fysiskt.

Orkar inte cykla, orkar inte sitta i bil i för många timmar.

Orkar inte ens stå upp i för lång tid, för att vila min kropp bäst gör jag det i liggläge.

Vill inte vara på ett jobb som jag inte orkar med,

så att jag kommer hem trött och sur, låter det gå ut över familjen, och må dåligt psykiskt också.

Skulle hellre vilja ha ett lugnt jobb.

Smärtan lär jag aldrig kunna undkomma, men att kunna ta min kraft och lägga på sånt jag tycker om.

Så jag orkar med att göra saker, inte minst för mina barn!

Mår man bra i själen så smittar det av sig. Och som det är så är jag anställd på fel plats.

Vet inte hur detta ska sluta.

Kan ju till viss del vara bra att komma tillbaka, se hur det känns och fungerar.

Hade ju iaf inte så mycket till val denna gång, så nu är det såhär.

Efter att ha vart helt insnöad på en tanke och bara en, hela vintern, så har denna dag tagit kraft från huvet!
Tänka om och tänka om...

Ne fy... fan...

Over

and

out.

Idag har jag vart i stallet. :)

Tina lyckades ta en bild när jag red, hon skulle springa fram lite så hon fick det i en bra vinkel.

Så när Tina sprang några steg började Majja att springa haha, toka!

Trivs jättebra med att få åka till stallet, det förstod jag visserligen att jag skulle göra.

Så nu är jag så glad att jag skrev min sökesannons och har kommit såhär långt. :)

Nu ska jag strax hämta barn på dagis, då hinner vi komma hem en stund.

Sen ska vi in till stan för att möta upp Magnus och 'farmor'.

Ska vi åka och hälsa på 'farfar'.

Helt otroligt att ett helt ÅR har gått!!

Till graven och sen hem till Mariette för att äta middag.

Barnen saknar sin farfar, och jag kan inte föreställa mig hur det är att inte ha sin pappa.

Du är saknad Kenneth. <3