Det finns många saker här i världen som folk gör mot varann som är DÅLIGT.

Men det som gör MIG riktigt jävla förbannad, det värsta som finns i min värld alltså,

är när nån annan inte tar en på allvar! Absolut VÄRSTA som finns tycker jag!

Så hör o häpna nu är jag arg igen och varför det, jo jag var hos min sjukgymnast idag första gången för i år.

Har hittills haft 17 behandlingar med akupunktur så nu hade jag värmedyna och fick massage.

Och min kropp känns bättre och inte lika spänd tycker hon, och det känner jag själv!

Men när jag pratade om det hela med jobb och i vilken utsträckning jag kommer kunna osv,

ja då säger hon att "jag är helt övertygad om att du kan jobba heltid, att du kommer att bli bra,

att du inte har fibromyalgi". Ja för att sen fortsätta med.......

"Du har haft mycket här i livet som gjort dig spänd och hänt grejer och att få sitt första barn är ju en omställning, det har tagit mycket mentalt så bara det  blir bättre blir din värk bättre, den är ju redan på bra bättringsväg!".

JAAAA för det första:

Mitt första barn är inte ens 4 år, men jag har haft värk i bra många mer år än det?

För den andra:

Sitter DU och säger till MIG att jag har haft ett liv där det hänt mycket saker som omtumlat? Ursäkta?

För det tredje:

Jag är så JÄVLA TRÖTT på att folk säger åt mig HUR JAG MÅR.

För att det dom säger är att det är mentalt. Spänd inombords spänds utombords.

"Du är orolig och då drar du upp axlarna och då spänner man hela ryggen och blir stel/får värk". What the fuck!?

Nej istället för att lyssna på mig så har dom bara promt bestämt sig för att det sitter mentalt.

Har jag nångång rytigt ifrån så har dom frågat om jag vill återuppta kontakten med psykologen.

Ja för hon får ju betalt för att lyssna! MEN ATT INGEN ANNAN GÖR DET! GRRRR.

Och det bästa av allt är ju att psykologen har ju sagt till mig att,
"jag förstår att du blivit frustrerad och arg, efter allt som hänt och hur du blivit behandlad".

För seriöst det här är ju löjligt.

Nu är det ju inte så att jag bara önskar att en läkare kommer och säger i klartext att "du har fibromyalgi",

för visst fan skulle jag ge så jävla mycket för att bara bli bra, kunna leva normalt,

att faktiskt återgå till jobbet och jobba heltid, men nej... Det går ju inte?

Nått fel är det ju? Jag har gjort allt dom bett mig om och mycket mer!

Gått på behandlingar. Skaffat gymkort och tagit tag i träning.

Slutat med socker. Äter vitamintillskott för att pigga på och inte missa viktiga ämnen!

Jag går och hoppas på ett mirakel i att jag helt plötsligt mår jättebra och är jättepigg!

Men det händer liksom inte...

Standardsvaret är alltid på frågan "hur mår du?" - "jo det är bra".

Men det är inte alltid det. Det är olika från dag till dag, alltid något...

Nej så jag är arg idag när någon kan sitta och säga till mig hur jag mår och hur jag haft det i mitt liv.

Hade förra vintern/våren inte vart så jobbig och påfrestande med alla olika läkare,

så hade jag aldrig ens hamnat i sitsen att bli deprimerad och till och med börja med anti-deppressiva.

För det var likadant där, ingen tog mig på allvar,

alla provsvar såg bra ut och man fick alvedon utskrivet. Suuuuck.

Det som hänt idag då iaf är att jag hann inte längre än till bilen efter sjukgymnasten,

så ringde jag upp vårdcentralen som i sin tur fick ringa upp till mig,

så bad jag om att få prata med min läkare jag har haft kontakt med.
SÅ boka telefontid, så han kommer att ringa upp mig imorgonbitti!
Det jag ska säga är i stort sett ALLT jag skrivit här, men det kommer ju antagligen inte hända.

Utan i korta drag bara säga att jag inte ser någon förändring,

och att jag vill komma vidare i min utredning och få en riktig diagnos,

om inte annat så får dom prata sins emellan med min psykolog jag har haft kontakt med då.

Men så att det kommer vidare någonstans! Har gått över ett år sen jag startade detta "krig"!

Dom har pratat att nästa skulle bli en smärtklinik i nyköping...

Det dom gör där är väl detsamma som här mer eller mindre,

men det tycker jag låter jävligt bra. Då spelar det nästan ingen roll vad dom säger och kommer fram till.

Då får dom en bild av mig som inte dessa jävlar har bestämt sig för att ha.

"Mentalt".

Utan lyssnar på mig och gör det dom ska. Så får man väl se?

Ingen skulle väl bli gladare än jag själv om jag fick domen att det faktiskt är något som kommer att försvinna!

Mhm... Nu fick jag ur mig detta.

Har ju viljat veta länge vad man lider utav.

Och nu har man liksom glömt bort att tänka då nästa fråga redan kommit påtal,

vad man kan arbeta med och prova på och hur länge osv.

Trivs jättebra på hunddagiset jag är på nu. Men jag har ju haft en plan B också, förskolelärare.

Men jag vill ju inte sitta och plugga 3-4 år för att kanske kunna jobba några timmar någon dag i veckan?

Så då har man ju fallit tillbaka på detta, hur mår jag egentligen,

och VAD äääär det man lider av?

Borde fått svaret för så länge sen, så länge sen. -.-

Sätter punkt nu. Känns som man bara upprepar sig själv nu. Bah.

Får se hur telefonsamtalet går imorrn!

Ciao.

Har idag vart hos sjukgymnasten efter att jag var och tränade.

Precis haft mitt gymkort i 3 månader, så halvvägs har jag kommit då det var ett halvårskort!

Vad som händer när det gått ut vet jag ej... Funderar på att simma, som jag funderat på som så många ggr förut?

Längtar varje vecka efter att få akupunktur.

Det hjälper, i stort sett bara den dagen, sen har jag lika ont igen. ;/

Men tror det beror mycket på att det är kallt ute nu som gör att jag fryser och spänner mig för den sakens skull.

Och fryser gör jag ju typ, konstant. (sitter med morgonrock nu OVANPÅ kläderna för att det är kallt). :P

MEN, då är det ju inte bättre än att när jag pratar om det med sjukgymnasten,

så säger hon att "nästa gång du träffar någon läkare så kan du ju fråga om sköldkörtel blabla..."

Jag typ WHAAAT?
Men hem och googla, och titta!!

Allmänt

Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för lite hormoner kan man få hypotyreos. Då får man låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv.

Smygande symtom

Symtomen på för låg ämnesomsättning kommer smygande. Exempel på tidiga symtom är

• trötthet eller nedsatt ork
• depression
• koncentrationssvårigheter
• frusenhet.

Senare kan mer typiska symtom utvecklas, till exempel

• torr hud och torrt hår
• förstoppning
• viktökning
• minnessvårigheter
• långsam hjärtrytm
• led- och muskelsmärta
• nedsatt fruktsamhet.

Jag ringde som en tok utan resultat till vc idag. Men nya tag imorgon.

Ska väl inte "hoppas för mycket" men TÄNK OM, trots allt,

eftersom många ändå vägrat ge mig någon vettig diagnos, och fortfarande inte tycker jag har Fibromyalgi.

Jag hade själv kommit underfun med det och accepterat det.

Men tänk om det vore så enkelt att det kan bero på det här?

Livslång behandling men inte värre än i tablettform och regelbundna kontroller för och kolla värden.

Men det skulle sätta ännu flera pusselbitar på plats.

Nog sagt om det, eftersom jag ändå inte vet något.

Men som så många andra gånger förut så har man ju fått leka doktor. Fan otroligt egentligen?!

Menar att dom RIKTIGA DOKTORERNA inte tänker så långt...............

Återkommer väl, om jag får tag på någon imorgon! :)

Hann aldrig med att blogga igår. Men fick en varm glädjande känsla inom mig!

Och det är det som är det lustiga kan man tycka,

då det inte är ett dugg kul att hela min kropp protosterar och inte fungerar som den ska!

Men igår hade jag en bokad tid för att kolla upp min mage, jag tänkte allergitest till exempel.

Var hos någon ny läkare som inte har träffat mig förut angående kroppsvärken.

Men hon klämde och kände, jag sa att jag inte hade ont då,

men beskrev hur jag kan få ont när det gör det.

Så utan några större bekymmer så beställde hon labbprover på diverse vad-vet-jag,

plus att hon boka in ett ultraljud på min mage för att kolla bla lever och galla, o vafan som finns där inne!?

Var på röntgen i torsdags för knän, och igår fredag fick jag tid för koll på magen!

Känner bara att "VAFAAAN vilket jävla flyt", ungefär!! :D

Att det faktiskt händer saker, på många fronter, känns som att "det är min tur nu, vinden har vänt"!?!?

Sen vet man ju aldrig vilka svar man väntar sig, från något håll.

Men när man faktiskt får som man vill utav folk!

DET känns bra! :)

Så var det med det.

Idag har det vart rejäl bakstuga här hemma.

Så haft minikalas för Gloria då Charis med familj kom, plus Ida med familj. Huset fullt med barn!
Imorrn bär det av till mer födelsedagsfirande, Dennis fyller år. :)

RIP dieten!

Nånting sa mig imorse att jag skulle öppna fakturan jag fick igår på posten.

O då visa det sig att det inte var en faktuera, utan ett brev från min läkare.

Han hade bokat röntgen till mig men att det var drop-in system så jag kunde gå dit mellan vissa tider.

Så efter att ha lämnat barnen på dagis åkte jag dit med detsamma.

Så nu är det gjort! =) bara o vänta på svaren nu istället.

Och passande nog när jag satt i väntrummet ringde mig sjukhgymnast.

Hon hade fått tag på den andra sjukgymnasten som hon ville skulle ta en titt på mina knän.

Så nu jävlar är det på gång! Nästa onsdag ska jag till honom.

O får hoppas att röntgensvaren kommer snabbt också,

för om 2 veckor är det sista dagen på min sjukskrivning, så den skiten måste förlängas också...

Vart ingen träning idag för röngtens skull,

men kanske lika bra för min skull också, vart lite halvförkyld i närmare 2 veckor nu.

Precis som resten av familjen, det är ju inte så att det urartar ordentligt, men lite snorig är man jämt.

Och det jobbiga med mig är att ögonen tycks "snora" också, så går runt med röda ögon dagarna i ända.

Snyggt!

Nu ska jag ta en liten promenad med Bamse, sen ska jag hem o sörpla te. =)

Idag känner jag att det är bra och lovande för framtiden.

Har inte tidigare tänkt att det är dåligt men att allt verkat så ovisst.

Det är det fortfarande, visserligen.

Men idag träffade jag psykologen, inte träffat på en månad nu cirka.

Och med hennes stöd gör det att jag känner mig ännu säkrare!

Kan väl få börja med att säga att jag mår bra.

Jag äter ingen som helst medicin och klarar mig fint, ingen ångest/tryck mot bröstet längre.

Ångesten jag hade var nog mycket för jobbet och att behöva vara tillbaka på Bring.

Sen är jag väl inte alltid på mitt bästa humör, men det är jag väl inte ensam om här i världen?

Jag kan påpeka min frustration över barnen och att de är jobbiga,

och att jag i min tur blir arg och till slut less på att jämt gå runt och bråka med trotsiga barn.

Men tillvaron skulle vara så mycket lättre om jag bara vore, nöjd, och tillfredsställd? Kanske.

Det klassiska typ att "är mamma glad är barnen glada, lycklig mamma, lyckliga barn".

För allt jag gör speglar ju av sig till dom, givetvis.

Och bara sist jag skrev ville jag göra en påminnelse till mig själv att ta det lugnt! Men det är svårt!

Så jo, jag vill jobba. Jag vill verkligen det!

Det som behövs nu då för att jag själv ska kunna gå vidare,

det är som jag och psykologen konstaterade, en RIKTIG undersökning,

få mina knän röngtade, OCH påpeka att jag känner mig feldiagnotiserad.

Skulle mina knän trots allt, visa sig inte vara någonting med, så kan jag leva med Fibromyalgi.

Trots att det aldrig då går att bota, men jag kan åtminstone acceptera det.

Men jag har flera gånger sagt att jag verkligen INTE kan acceptera att det somatoformt!

Jag mår inte dåligt i min själ. Fan inte mer än någon annan iaf!

Och jag har verkligen inte vart med om nått traumatiskt.

Min psykolog förstår mig fullkomligt, och säger att hon ser en "stark ung tjej".

Och hon blir arg för min skull, då hon fattar vad jag behövt vart med om.

Å just det som gjorde mig så nedslagen en gång, ja det är givetvis behandlingen från alla läkarna.

Att man söker vård utan någon större resultat!

"Ta alvedon, ta alvedon!", när man försöker stärka på och säga att det inte hjälpte,

då vifta man bara bort det. Jag har träffat flera olika som alla inte kommit fram till nånting.

"Vissa har bara värk". Vafan är du så jävla motiverad som läkare att du bara nöjer dig med det själv!?!?!?

Press och stress inför jobbet i våras.

Känslan att ingen tog mig på allvar, det är DET som gjorde mig ledsen, nedstämd, få ångest...

Att dom sen har rätt att sätta en diagnos som handlar om att jag mår dåligt inom mig,

vilket gör att jag spänner mig och det påverkar min kropp, och så pågår det i en ond cirkel.

Nej. Det är fel.

Jag har antagligen aldrig mått så dåligt som jag gjort detta år.

Både kroppsligt och mentalt. Men det är deras fel.

Jag vill ha en RIKTIG diagnos!

Det är alltså det här vi har pratat om idag på vårt möte...

Det slutade med att vi gick till sköterskan som har hand om bokningar.

Så nu ska hon prata med min läkare och säga vad det är jag vill, alltså bli röntgad bland annat.

Och nu ska det ordnas helt enkelt!
Och inte bara det, min psykolog ska innan dess tala med läkaren och tillföra hennes uppfattning om mig.

Vilket jag vet bara är bra!
För hon har förstått mycket väl varför jag blivit arg, och frustrerad, och ledsen.

Med tanke på hur ingen någonsin riktigt lyssnat och "haft tid" för mig.

Och när de ber mig göra både det ena och det andra som bara får en att känna sig handdikappad.

Det vart ju kanske inte bättre nu utav att handläggaren igår ringde och frågade om jag var redo.

För som hon la fram det "för om du inte är det så behöver du avboka tid, för det är många som vill ha tiden".

Då sa psykologen "som om du inte är särskillt viktig?".

Precis............

Jag sa det att det bör bli någon undersökning innan mötet den 12/11.

Det är ju trots allt en månad kvar till det.

Men sålänge får jag bara köra på som vanligt som jag har gjort. =)

Imorse hann jag prata med mamma på telefon också,

där man fick lite pepp-talk som är att "Det alltid blir bra till slut, det kan ta tid, men det blir bra!" :D <3

Så var det med det!!

Nu ska jag susa över och hämta barn på dagis. :)))

Trevlig helg!

Hänt litegrann nu sen sist, på de två senaste dagarna faktiskt.

Idag hade jag tid hos sjukgymnasten som varje vecka ger mig akupunktur.

Har arbetat mycket med min rygg, svank, skuldror och nacke.

Men idag frågade hon mig var det var värst, varpå jag svarade knänen.

Och när man tänker på det så har dom alltid vart dom jag haft mest ont i, längst!

Hon frågade om någon nånsin undersökt mina knän eller röntgat dom, nej det har ingen gjort.

Så när jag klär av mig byxorna så tar det ju inte många sekunder förens hon ser,

"ja dina knän pekar ju inåt, dom ska peka rakt fram".

Hon titta efter och konstatera att det inte finns mycket vatten i knäskålarna.

(?!?!) Hon efter det här har kontaktat någon ytterliggare sjukgymnast som hade en annan inriktning,

på vad är jag inte säker, hon sa bland annat att dom arbetar mycket med sportskador...

Känns nu som att jag inte är så dum i  huvet trots allt!

Då dom sagt att tack vare jag mår dåligt, spänner jag mig, så får jag ont, så mår jag sämre för det.

Ond cirkel.

Men när jag funderar på det så har väl aldrig min rygg vart något bekymmer tidigare när jag sökt hjälp.

Så visst. Det kanske är precis som dom säger.

Då jag verkligen har förhöjd muskelansträngning, och med det hjälper verkligen akupunkturen!

Men om mina knän är, ja lite fucked up eller något, så är det inte så konstigt att det gör ont,

och med det ont i rygg med då det hänger ihop.

Inte länge sen jag gick och köpte skoinlägg för att hon tipsa om det, att en sån enkel sak kan hjälpa!

Vi får väl se vart det tar sig efter det här!

...

Och för det andra, igår, ringde handläggarn från F-kassan.

Nästa vecka ska jag ÄNTLIGEN ha möte med henne och Arbetsförmedlingen.

Min första tanke är att jag inte är redo alls.

Precis kommit in i en rutin med träning i veckorna, och dessutom Bamse-vakt några timmar mitt på dagen.

Men det är ju det här jag bara gått och väntat på.

Så snart händer det, på riktigt.

Shoot!

Tjoho då var första dagen avklarad för resten av mitt liv!

Till frukost var det havregrynsgröt på menyn.

Och måste erkänna att det smakar för TÄSKIGT. Well hell shit smell!? :P haha.

Ätit bra och tog mig till Friskis också.

Köpt ett gymkort nu som varar ett halvår framöver.

Och för att vara riktigt effektiv har jag skaffat anteckningsblock för att notera min mat/träning.

Köpt en ny våg också så man har koll på vikten. =)

Och imorse tog jag en helkroppsbild i bikini för att framöver kunna se och FÖRHOPPNINGSVIS se skillnad!

Jag är taggad till tusen nu!
Det sa jag igår med när jag satt och tröck i mig Cheeze Hearts. :P haha.

Bye bye fredagsmys. Som igår visserligen var söndagsmys.

Imorrn blir det träning med, förstås, blir varje vardag så det kanske jag inte behöver tjata om här.

Blir även ett besök till sjukgymnasten imorgon med.

Få lite mer ordning på skiten!

Eftersom ingenting tidigare gjort nått bättre, så öser vi på nu och hoppas det blir bra! =)

Ta-ta!