Det är ju livsfarligt! Men man KAN INTE låta bli!
Förhoppningsvis säljer jag själv mer än dubbelt så mycket!
Men detta fyndade jag idag på barnloppan. :)

För 356:-
Underbart! :D
Till nästa gång får jag fan hålla fingrarna i styr. Glorias garderob kommer va proppfull efter idag!
;p

Får lov att säga att denna vecka inte vart som vanliga veckor.

Med kalas i måndags så kände man sig nästintill bakis, haha,

nej men väldigt trött iaf och seg. Efter alla bullar och besök. Men trevligt var det förstås! =)

Nej så tisdagen var väldigt händelselös.

Men idag har det vart riktigt fullt upp!

Ett besök hos en ny sjukgymnast imorse kl 9,

så för den sakens skull var 'farmor' tvungen att lämna barnen på dagis.

Där gjordes det en ordentlig undersökning av mina knän!

Ingen svullnad i leder eller minisker eller brosk eller allt vad han tala om.

Rörligheten var det inget fel på, inget fel alls!

DOCK, så under knäskålen fanns det en stor irritation och det blir som "degigt", så fint ordval haha.

Men att det inte alls är farligt. Det är väldigt vanligt hos tonårstjejer.

Haha jag känner mig som en tonåring igen. ;)

Och operation är inte att tala om, det skulle va om knäna började hoppa ur led och hålla på!

Men varken akupunktur eller tejp skulle hjälpa, utan det är bara träning som hjälper.

Bygga upp muskelatur osv, stärka och på så vis få ökad vätska och cirkulation, blaha blaha.

Känns ju bra! =)

Det enda man är skraj över är att man tränar fel, för man kan absolut inte gå ut för hårt.

Då tar bara läkningsprocessen längre tid,

men å andra sidan vill man ju bara ösa på utav flera olika anledningar!

Jaja, oavsett så känns det bra att det inte var något värre!

Och passande nog kom brev från läkarn som sa att röntgen heller inte visade annat än "normalt".

Men läkarn kan jag ju inte direkt påstå att jag är mycket för..........

Vill ju fortfarande prata om min såkallade diagnos!?

Men det totalignorerade han, påstod att han bara jobbar onsdagar på den vc jag tillhör.

Så han har visst inte tid att träffa mig? Vill inte med andra ord? Han måste iaf förlänga min sjukskrivning!

TRÖTTSAMT. Måste jag försöka ringa så han kan ringa upp mig, vilket inte blir förns nästa onsdag då.

SOM dessutom är sista dagen på min sjukskrivning nu... Suuuck...

JAJA.

Efter det så var jag till min "vanliga" sjukgymnast och fick nålar i ryggen.

Efter det snabbt hem till Bamse som jag egentligen inte hade behövt, då Dennis var hemma sjuk.

Hem och äta lunch. Ordna upp med massa sälj-prylar.

Åka och hämta Gloria på dagis vid kl 13, då låg Elis och sov middag i vagnen. :)

Så in med bruttan till bvc för en 3års kontroll, inget obligatoriskt men mest för kul för en själv!

101 cm lång, 19,4 kg smäck tjej, lovely. :)))

Vid det laget hade Magnus slutat jobbet så han mötte upp oss,

och efter bvcbesöket åkte vi som planerat till leksaksaffärn för att köpa en födelsedagspresent.

Hon fick 300:- utav Magnus 'låtsasfarmor', men för dom ville Gloria köpa pizza haha!

Men neh leksak var bättre. Vart pepparkaksformar i form av Pippi, Herr Nilsson och Lilla Gubben.

Hon ville hem och baka på en gång! :)

Efter det tog Magnus med henne hem i sin bil så åkte jag och hämtade Elis från dagis, kl typ 14.

Hem, äta mat.

Och efter det var det bara att packa och åka till stan igen!

Var inlämning på en barnloppa idag som har försäljning imorgon och fredag.

Så nu hoppas jag att bli av med lite grejer (lite = förhoppningsvis ALLT!).

Två stora kassar kläder + två typ ikeakassar fulla med leksaker och böcker och skor och skit!

I bara en utav dom påsarna räknade jag ihop typ 500:- så det är mycket pengar i dessa påsar!

Vore inte fel att få allt sålt, förstås, man försöker ju bli av med det. =)

Så jag hämtade upp mamma så hon kunde hjälpa till att packa upp allt,

och efter att ha gått där och trängts och dött av värmeslag,

så åkte vi och handlade på Willys, bland annat 4 paket blöjor, till en viss bajsolle. ;)

Och som om det inte vore nog fanns det pepparkaksdeg att köpa!

Inte sett i affärn förns nu passande nog. ;)

Magnus trodde förstås att "nu kommer du sitta och äta upp hela degen!" OCH JA DET VILL JAG!
Haha men nej det ska jag inte göra, klart Gloria ska få ta och inviga sina nya formar. :P

Och nu är det slut med all fika som man moffat dessa födelsedagar!

Taggad till att få ordning på kropp och knän, känns som att man vet lite mer om hur man ska träna nu.

Inte vart så lätt att stå på gymmet och gissa sig fram direkt!?

Och för att få se resultat måste man gå all in. =)

Hejja mig!

Ett inlägg om precis ALLT MÖJLIGT. Nu avslutar vi detta med hejdå, ska se lite Sons of Anarchy. ^^

Gloria startade dagen som 3åring med att hitta en kaklåda som vart kvar på köksbordet från igår. :p
Så utan o skämmas kommer hon in till mig i sängen o säger "jag har ätit en kaka. Två stycken!"
Så ropade hon med mig att jag skulle komma, varpå vi går ut i köket, hon hinner sno åt sig två till, så bjuder hon en till mig så sätter vi oss på soffan. :D
"Pappa inte ser oss. Vi gömmer". Så skulle han se skulle vi gömma. Jäkla busunge! :P
Fick massa fina presenter!
Bondgårdsdjur. En barbie. En pippiväska. Kastruller med tillbehör. Leklera. Målar/pysselböcker och kritor/glitterlim. Pippibok. Pippi påslakan. En hund (mini-bamse) i transportbur med vetrinärtillbehör. Strumpor. Kläder. Pippifilmer. Bamsepussel.
Tror de va allt! :) + hennes Pippitårta som hon vart gla' över. :)
Hoppas ditt 3årskalas va toppen gumman!
Älskar dig!!

Juste, glömde vår egen present vi gav henne. Ett hus. ;)
O sista bilden jag laddar upp blir från dagen innan på Dennis kalas!

Hann aldrig med att blogga igår. Men fick en varm glädjande känsla inom mig!

Och det är det som är det lustiga kan man tycka,

då det inte är ett dugg kul att hela min kropp protosterar och inte fungerar som den ska!

Men igår hade jag en bokad tid för att kolla upp min mage, jag tänkte allergitest till exempel.

Var hos någon ny läkare som inte har träffat mig förut angående kroppsvärken.

Men hon klämde och kände, jag sa att jag inte hade ont då,

men beskrev hur jag kan få ont när det gör det.

Så utan några större bekymmer så beställde hon labbprover på diverse vad-vet-jag,

plus att hon boka in ett ultraljud på min mage för att kolla bla lever och galla, o vafan som finns där inne!?

Var på röntgen i torsdags för knän, och igår fredag fick jag tid för koll på magen!

Känner bara att "VAFAAAN vilket jävla flyt", ungefär!! :D

Att det faktiskt händer saker, på många fronter, känns som att "det är min tur nu, vinden har vänt"!?!?

Sen vet man ju aldrig vilka svar man väntar sig, från något håll.

Men när man faktiskt får som man vill utav folk!

DET känns bra! :)

Så var det med det.

Idag har det vart rejäl bakstuga här hemma.

Så haft minikalas för Gloria då Charis med familj kom, plus Ida med familj. Huset fullt med barn!
Imorrn bär det av till mer födelsedagsfirande, Dennis fyller år. :)

RIP dieten!

Jag sa att jag skulle på promenad.

Två timmar senare hade jag fortfarande inte kommit iväg, men dock vart stallet städat och klart!

Det var väl behövligt det också. ;)

För getterna svinar till det rejält! Och måste bli redo nu för hästarna!

Nu dricker jag iaf mitt erfterlängtade te, ska snart hämta barna.

Tänkte bjuda på två urfina bilder på mina hjärtan. :)

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Nånting sa mig imorse att jag skulle öppna fakturan jag fick igår på posten.

O då visa det sig att det inte var en faktuera, utan ett brev från min läkare.

Han hade bokat röntgen till mig men att det var drop-in system så jag kunde gå dit mellan vissa tider.

Så efter att ha lämnat barnen på dagis åkte jag dit med detsamma.

Så nu är det gjort! =) bara o vänta på svaren nu istället.

Och passande nog när jag satt i väntrummet ringde mig sjukhgymnast.

Hon hade fått tag på den andra sjukgymnasten som hon ville skulle ta en titt på mina knän.

Så nu jävlar är det på gång! Nästa onsdag ska jag till honom.

O får hoppas att röntgensvaren kommer snabbt också,

för om 2 veckor är det sista dagen på min sjukskrivning, så den skiten måste förlängas också...

Vart ingen träning idag för röngtens skull,

men kanske lika bra för min skull också, vart lite halvförkyld i närmare 2 veckor nu.

Precis som resten av familjen, det är ju inte så att det urartar ordentligt, men lite snorig är man jämt.

Och det jobbiga med mig är att ögonen tycks "snora" också, så går runt med röda ögon dagarna i ända.

Snyggt!

Nu ska jag ta en liten promenad med Bamse, sen ska jag hem o sörpla te. =)

Har sysselsatt mig med att titta igenom gamla bilder och ordnat med dom i olika mappar.

Och det som fortfarande och som alltid kommer att vara H E L T obegripligt är ju att Gloria fyller 3!

Hon blir redan 3 år gammal! Min icke-lilla bebis längre!

Ser bilder från tidigare födelsedagar, och när hon var så liten men så gick jag redan runt med ny gravidmage. =)

Har ju tyvärr känt att man inte tagit lika många kort det här året.

Och det har vi ju inte med kameran, men å andra sidan tar vi ju med iphonen typ dagligen.

Så nu har det sorterats in på rätt månad och så. :P

Imorse berättade jag en "hemlis" för Gloria,

vilket var att jag sa "skulle du bli glad om mamma skaffade en häst?" - "aaaaa!",

"vad bra för mamma ska faktiskt skaffa en häst så den ska få flytta hem till mormors gård,

kommer faktiskt vara två hästar, en liten och en stor!" "JAAA jag ska köpa en häst!!!!".

Haha!

Gloria ska inte köpa häst. Inte jag heller. ;)

Men jag har å andra sidan gått och bestämt mig för att bli fodervärd. =)

Om ni från i våras minns Mahja som jag laddade upp några bilder på, som jag var medryttare på.

Jag skrev till hon som har henne för några veckor sen och erbjöd mig vara fodervärd,

att jag kan rida och så ibland men att jag vill ha henne "hemma" (hos mamma & pappa dårå).

Och då hörde hon av sig i måndags och sa att jag fick det. :D

Hur jävla lycklig tror ni inte att jag är!

Ni som känner mig vet ju hur "sysselsatt" jag vart senaste året. Ja inte mycket alls.

Sen att vara förälder är ett heltidsjobb 24 timmar om dygnet!

Men för att fungera som människa och känna sig lycklig och tillfredsställd,

och för att på så vis kunna ge bara det bästa utav mig till mina barn,

då måste man ha något att göra som man brinner för utöver!

Kan väl kännas som att man gått på tomgång.

Men att få hem Mahja, och även lilla Parodi, så kommer man ha sysselsättning och pyssla med.

Inte bara sitta hemma och vänta på att familjen kommer hem, typ roa sig med att städa.

Nej det är inget liv för mig!

Och arbetsträning och sånt är ju på gång det knackar runt hörnet,

och så jävla mycket mer där till som ska fixas och undersökas.

Det enda jag har gjort är ett vänta på det. Men nu skiter jag i väntan.

Den dan dom kommer och hör av sig blir det bra.

Men tills dess nu kommer jag ha o göra. =)

Idag känner jag att det är bra och lovande för framtiden.

Har inte tidigare tänkt att det är dåligt men att allt verkat så ovisst.

Det är det fortfarande, visserligen.

Men idag träffade jag psykologen, inte träffat på en månad nu cirka.

Och med hennes stöd gör det att jag känner mig ännu säkrare!

Kan väl få börja med att säga att jag mår bra.

Jag äter ingen som helst medicin och klarar mig fint, ingen ångest/tryck mot bröstet längre.

Ångesten jag hade var nog mycket för jobbet och att behöva vara tillbaka på Bring.

Sen är jag väl inte alltid på mitt bästa humör, men det är jag väl inte ensam om här i världen?

Jag kan påpeka min frustration över barnen och att de är jobbiga,

och att jag i min tur blir arg och till slut less på att jämt gå runt och bråka med trotsiga barn.

Men tillvaron skulle vara så mycket lättre om jag bara vore, nöjd, och tillfredsställd? Kanske.

Det klassiska typ att "är mamma glad är barnen glada, lycklig mamma, lyckliga barn".

För allt jag gör speglar ju av sig till dom, givetvis.

Och bara sist jag skrev ville jag göra en påminnelse till mig själv att ta det lugnt! Men det är svårt!

Så jo, jag vill jobba. Jag vill verkligen det!

Det som behövs nu då för att jag själv ska kunna gå vidare,

det är som jag och psykologen konstaterade, en RIKTIG undersökning,

få mina knän röngtade, OCH påpeka att jag känner mig feldiagnotiserad.

Skulle mina knän trots allt, visa sig inte vara någonting med, så kan jag leva med Fibromyalgi.

Trots att det aldrig då går att bota, men jag kan åtminstone acceptera det.

Men jag har flera gånger sagt att jag verkligen INTE kan acceptera att det somatoformt!

Jag mår inte dåligt i min själ. Fan inte mer än någon annan iaf!

Och jag har verkligen inte vart med om nått traumatiskt.

Min psykolog förstår mig fullkomligt, och säger att hon ser en "stark ung tjej".

Och hon blir arg för min skull, då hon fattar vad jag behövt vart med om.

Å just det som gjorde mig så nedslagen en gång, ja det är givetvis behandlingen från alla läkarna.

Att man söker vård utan någon större resultat!

"Ta alvedon, ta alvedon!", när man försöker stärka på och säga att det inte hjälpte,

då vifta man bara bort det. Jag har träffat flera olika som alla inte kommit fram till nånting.

"Vissa har bara värk". Vafan är du så jävla motiverad som läkare att du bara nöjer dig med det själv!?!?!?

Press och stress inför jobbet i våras.

Känslan att ingen tog mig på allvar, det är DET som gjorde mig ledsen, nedstämd, få ångest...

Att dom sen har rätt att sätta en diagnos som handlar om att jag mår dåligt inom mig,

vilket gör att jag spänner mig och det påverkar min kropp, och så pågår det i en ond cirkel.

Nej. Det är fel.

Jag har antagligen aldrig mått så dåligt som jag gjort detta år.

Både kroppsligt och mentalt. Men det är deras fel.

Jag vill ha en RIKTIG diagnos!

Det är alltså det här vi har pratat om idag på vårt möte...

Det slutade med att vi gick till sköterskan som har hand om bokningar.

Så nu ska hon prata med min läkare och säga vad det är jag vill, alltså bli röntgad bland annat.

Och nu ska det ordnas helt enkelt!
Och inte bara det, min psykolog ska innan dess tala med läkaren och tillföra hennes uppfattning om mig.

Vilket jag vet bara är bra!
För hon har förstått mycket väl varför jag blivit arg, och frustrerad, och ledsen.

Med tanke på hur ingen någonsin riktigt lyssnat och "haft tid" för mig.

Och när de ber mig göra både det ena och det andra som bara får en att känna sig handdikappad.

Det vart ju kanske inte bättre nu utav att handläggaren igår ringde och frågade om jag var redo.

För som hon la fram det "för om du inte är det så behöver du avboka tid, för det är många som vill ha tiden".

Då sa psykologen "som om du inte är särskillt viktig?".

Precis............

Jag sa det att det bör bli någon undersökning innan mötet den 12/11.

Det är ju trots allt en månad kvar till det.

Men sålänge får jag bara köra på som vanligt som jag har gjort. =)

Imorse hann jag prata med mamma på telefon också,

där man fick lite pepp-talk som är att "Det alltid blir bra till slut, det kan ta tid, men det blir bra!" :D <3

Så var det med det!!

Nu ska jag susa över och hämta barn på dagis. :)))

Trevlig helg!